Det som en gång ansågs vara vild överdrift är för närvarande en växande oro för framtida generationers säkerhet. Klimatförändringarna är resultatet av år av försummelse av föroreningar och den icke-moraliska snabba expansionen av den globala ekonomin. Bevisen ökar snabbt för att åtgärder måste sättas igång för att tackla klimatförändringarna samtidigt som skadorna ännu inte är helt oåterkalleliga.
Data har visat att planetens yttemperatur har ökat med en hel grad Celsius under de senaste 100 åren. Detta är utan tvekan ett resultat av ett sekel av föroreningar som industrin lämnat efter sig. Ytterligare analys visade att ytterligare 10% temperaturökning inträffade senare på 2000-talet. På grund av en ökning av globala temperaturer steg också den genomsnittliga havsnivån med alarmerande 200 %, vilket anges i en datauppsättning från 2006-2018.
Ökningen av havsnivåerna ledde till störningar i vädermönster, vilket resulterade i stormar utanför säsongen, orkaner och havsströmmar som har börjat dyka upp mer och mer med tiden. Dessa fakta målar upp en fruktansvärd bild av mänsklighetens framtid, en där planeten är så allvarligt skadad att den har blivit obeboelig.
Innehållsförteckning
Det har gjorts flera försök att bekämpa klimatförändringar, från Storbritannien inklusive, genom åren. Vissa försök har banat väg för stora initiativ som gör bra arbete, medan andra har fimpat ut i icke-existens av brist på regler och handling.
Den första klimatförändringslagen som antogs av världens nationer föreslogs och accepterades under det första jordtoppmötet, även känt som FN:s vetenskapliga konferens. Toppmötet hölls i Stockholm, Sverige från 5 till 16 juni 1972 och deltogs av representanter för alla nationer på jorden. Toppmötet diskuterade den växande oron för miljöförändringar orsakade av oansvarigt byggande, förstörelse av grön mark och fara för vilda djur.
En fastställda principer för att bevara och förbättra den mänskliga miljön föreslogs, följt av utarbetande av en handlingsplan som innehåller nyckelelement som varje land skulle behöva uppfylla inom en viss deadline. Denna deklaration var första gången i mänsklighetens historia som väckte uppmärksamheten till det ökande behovet av att förebygga klimatförändringar.
Ett annat viktigt steg mot att ta itu med klimatförändringarna var Kyotoprotokollet, som antogs 1997. Kyotoprotokollet beskrev miljöns nuvarande tillstånd och pekade på viktiga förändringar som varje land skulle behöva göra för att starta en läkningsprocess. I likhet med deklarationen som accepterades under det första jordtoppmötet, drev Kyotoprotokollet för att sänka koldioxidutsläppsnivåerna globalt och skapa lagar som skulle sanktionera större företag som förorenade.
Tyvärr verkställdes inte protokollet förrän 2005 på grund av en lång rad ändringar som lämnats in av olika länder. Som sådant möttes dokumentet av hård kritik och förkastades till slut.
Kyotoprotokollet levde vidare i form av Parisklimatavtalet. På liknande sätt uppmanade Paris Climate Accord till omedelbara klimatförändringsåtgärder från FN:s medlemmar. Och återigen, mycket likt Kyotoprotokollet, möttes det av kritik på grund av bristen på incitament och straff för att inte följa. Överenskommelsen lyckades inte upprätthålla popularitet bland FN-medlemmar genom att inte installera en dedikerad avdelning för att övervaka aktuella landsmål och utvärdera om alla ställde upp. Ett känt exempel på hur dokumentet misslyckades helt är att Brasilien lovade att minska koldioxidutsläppen med 2 % per år , med start 2040, vilket gör hela processen helt meningslös.
Flera år framöver har partskonferensen till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP26) ägt rum som den de facto-organisation för att bekämpa klimatförändringar. Årets toppmöte kommer att hållas i Glasgow från 31 oktober till 12 november 2021.
Storbritannien valdes ut som en kandidat för att vara värd för COP vid förra årets toppmöte. Beslutet möttes med godkännande från andra nationer. Storbritannien har länge varit en anhängare av klimatförändringsåtgärder, och har gått så långt som att lova att sänka sina utsläpp till noll till 2050. Trots en orolig politisk bakgrund har landet lyckats delvis minska utsläppsnivåerna med 44 % mellan 1990 och 2018 trots att ekonomin växer med 75 %.
Däremot Storbritanniens klimatförändring striden har inte gått så bra som de ursprungliga planerna hade hoppats. Trots att Storbritannien har lyckats sänka utsläppsnivåerna har Storbritannien varit tvungen att dra sig ifrån att genomdriva några av sina långsiktiga klimatrelaterade mål. När Brexit inträffade fruktade många miljöanalytiker att Storbritanniens oförmåga att delta i EU:s utsläppshandelssystem skulle påverka de globala relationerna negativt. Det är fortfarande osäkert om handelssystemet kommer att tillåta länder utanför EU att delta i framtiden.
Trots att Storbritannien har släpat efter att uppfylla sin handlingsplan för klimatförändringar har Storbritannien publicerat en komplett lista med 200 förändringar som måste genomföras för att långsiktiga mål ska nås.
Medan Storbritannien har tagit många steg mot att utarbeta en kampplan för klimatförändringar, är det ett samhällsprojekt på global skala – alla måste göra sitt bästa för att bevara miljön. En av huvudfrågorna med att dra tillbaka globala initiativ från att vidta klimatförändringsåtgärder är rent politiskt. Många statliga organ är osäkra på om de vill ändra sin infrastruktur och affärsgren eftersom de fruktar att deras ekonomi kan destabiliseras.
Data visar dock att de mest miljömedvetna länderna i världen är de med en blomstrande, utmärkt ekonomi, vilket drar en korrelation till framgång och klimatförändringspolitik. Att göra förändringar till det bättre destabiliserar inte ekonomin. Långsiktiga förändringar ger faktiskt nya möjligheter för interna intäkter som ger tillbaka alla initiala investeringar och kostnader.
Ingen ber världen att bli ett enat utopia som sjunger styckeslåtar hela dagen lång. Allt som krävs är lite mer miljömedvetenhet och lite uppoffringar för att minska föroreningsnivåerna.
Data visar en alarmerande ökning av föroreningsnivåerna över hela linjen, med temperaturer som stiger allt högre för varje år som går. Sanningen att säga, vilken skada som redan har gjorts på planeten är oåterkallelig. Ytterligare skada kan dock undvikas om nationella ledare tar initiativ till att genomföra viktiga förändringar. Det finns trots allt bara en planet, jorden, och bara så lång tid innan vi når en kritisk punkt där det inte finns någon återvändo.
Dela Med Sig: